Tager du denne Lenin...

Hela lördagsförmiddagen gick åt till att stressa runt i Estelís butiker för att finna ett par finbyxor och -skor samt en bröllopspresent till Lenín och Hazel. På kvällen skulle de gifta sig i kyrkan och inte kunde jag väl dyka upp där bland alla katolska tanter i jeans och gympadojor? Det var nog illa att jag inte hade möjlighet att stryka min skjorta.

Finbyxor är inte lätta att hitta i Estelí om man är 183 cm lång och ganska smal. Till slut föll valet på ett par lagom långa men väldigt säckiga svarta byxor. "Nämen, dom sitter ju helt perfekt! Jättesnyggt!", utbrast expediten.

Klockan sex skulle ceremonin börja och Oscar och Lésther hade lovat att plocka upp mig med bil vid halv sex. Efter många misslyckade försök att nå dem på deras mobiler, tog jag vid kvart över sex en taxi upp till kyrkan.

Att gifta sig katolskt verkar inte ha mycket att göra med kärleken mellan de två personer som gifter sig. Under två timmar fick en fullsatt kyrka höra på en utdragen mässa där den gamle prästen förklarade kyrkans politik i diverse frågor samt underströk vilka allvarliga löften mot kyrkan och gud giftermålet skulle innebära för Lenín och Hazel. Till gubbens försvar ska sägas att han verkade uppriktigt glad över att Lenín och Hazel sa att de kärat ner sig i katolska kyrkan (vilket man kan förstå i dessa dagar av kraftig evangelistisk konkurrens). Vid kvart i åtta dök Lésther och Oscar upp: "Har vi missat något?"

Lésther, Hazel, Lenín och Oscar

Sen blev det fest! Fram till tre på morgonen tryckte ett femtiotal gäster i sig kyckling, ris, rom, tårta och dansade reggaeton!

På söndagsmorgonen hade Deportivo Vida fotbollsmatch. Lenín var den mest nygifte på plan och vi vann med 3-1.

Lisa fyller år!

Men tyvärr firar hon inte denna fredag den trettonde i mitt sällskap. I stället bestämde hon sig för att lämna Estelí och åka så långt som Svalornas pengar räckte. I sällskap med spottande lamor och bolivianska indianer sitter hon nu på en bergssluttning i Anderna och beklagar sig över den tunna luften och tuggar kokablad i tron att höghöjdssjukan ska ge med sig. Kanske har hon fått ett äkta aymaráindianskt plommonstop i present av en gammal skrynklig gumma, kanske surar hon över att inte ha fått några presenter alls.

Grattis på födelsedagen, Lisa!

Dagens anställda - Sara

Sara - organisationsutveckling

Sara är 27 år och kommer från Karlshamn i Blekinge (Ja, det stämmer, det är där man käkar smör och säger Gott-gotti-gott-gott). När Saras ögon lyser som mest så är hon antingen i färd med att göra en lista eller så snickrar hon ihop en lek som kan användas för att höja stämningen på ett möte. Sara har koll på det mesta som försiggår på kontoret - en följd av hennes nyfikenhet och kontrollbegär - och är Svalornas levande databank i Nicaragua. De flesta läsare av bloggen känner henne bäst som "hon den där i Nicaragua som kom tvåa i VM-tipset 2006". Sara är ihop med Micke, 35. Under en vanlig dag läser Micke en bok (ja, en hel bok...), spelar flera timmar gitarr och lagar vegetarisk lunch till Sara. Micke vet precis allt om all musik som har getts ut någonstans i världen mellan 1968 och 1974. Micke är den skyldige till att Jonas blivit rädd för raffinerat socker och transfetter.

Micke - hemmaman

Saras kontrakt går ut den sista april. Sara och Micke ska därför tyvärr snart lämna oss och resa hem till Malmö där de ska klämma fram bebisar och börja förbereda sig för nästa utlandsäventyr