Buenas noches

"El Nuevo Diario! Nuevo Diario! EL NUEVO DIARIO!" Varje morgon vid sjutiden kommer den lille pojken till huset där vi bor och försöker sälja morgontidningen. Rösten blir mer och mer frustrerad för varje sekund som gàr. "Dom brukar ju köpa tidningen..., NUEVO DIARIO, NUUEEVO DIAARIOOO!!!" Förvirrade, trötta och aningen irriterade över att inte fà sova ostört tills klockan ringer väntar vi pà att rösten ska avlägsna sig och försvinna bort mot nästa kvarter. Pojken gör ett sista försök, kortare och lite uppgivet den här gàngen: "Nuevo diario, NUEVO DIARIO!".

Det är andra gàngen pà en timme vi väcks ofrivilligt. Den här morgonen, som alla andra morgnar, har flyglarmet gàtt klockan sex för att pàminna alla i staden att, ja... att klockan är sex. Tupparna verkar vara slut här i Estelí och hur ska folk annars veta att solen har gàtt upp om man inte sätter igàng ett öronbedövande flyglarm?

Häromdagen väcktes vi klockan fem av att ett Mariachi-band körde en konsert för födelsedagsbarnet inne hos grannen. Det var en aningen surrealistisk upplevelse och inget vi riktigt trodde pà förrän vi jämfört vàra fantasier med vàra husvärdar vid eftermiddagskaffet.

Man verkar gilla signaler och larm här. Framför allt verkar taxichaufförer ha en stark tro pà tutans övertygande krafter. Det spelar ingen roll att man gàr i motsatt riktning, skakar pà huvudet àt chauffören, att taxibilen är full eller att man stàr och handlar frukt i en affär - nàgra tut ska nog fà oss att bestämma oss för att ta en taxi, trots allt. Vi àker i och för sig en hel del taxi, det ska inte förnekas. Resan kostar cirka tre kronor per person och särskilt pà kvällen kan det kännas tryggare i en taxibil om man är i kvarter som man inte riktigt känner igen.

Här i Estelí gàr solen ner vid sextiden pà kvällen. En kanske ännu säkrare signal för att det blivit kväll är ljudet fràn säkerhetsvaktens visselpipa. Fràn tidig kväll till sen morgon patrullerar han gatan upp och gatan ner kraftigt blàsandes i sin visselpipa för att markera sin närvaro. Det kan vara lite svàrt att sova när han är i närheten av ens dörr men det känns ju bra att ha nàgon som jobbar hela natten för att garantera ens säkerhet. Om vi är vakna slipper vi dessutom bli irriterade av flyglarmet klockan sex. Nä, dà kan vi lika gärna gà upp, koka en kopp kaffe, göra tidningspojken glad och sätta oss med dagens nummer av "EL NUEVO DIARIO!"