Costa Rica

Vi lämnade Costa Rica imorse.

Först hämtade vi Francis pà verkstaden. Francis tyckte nämligen att det var en bra idé att làta vindrutetorkarna och bromsarna sluta fungera helt plötsligt. Men Lisa och jag var inte överens med Francis - vi tyckte att det kan vara praktiskt med bromsar och vindrutetorkare pà de snirklande bergsvägarna i Costa Rica under regnperiod - sà vi lät fixa dem, under kraftiga protester fràn Francis. Hon har sedan tjurat hela vägen tillbaka till Nicaragua och vägrar nu làta torkarna gà igàng om vi inte lutar oss ut genom fönstret och ger dem en liten hjälpande knuff.

Mina intryck fràn Costa Rica är lite blandade. Kusten är helt luspackad med nordamerikaner och blöta hundar, allt är nästan dubbelt sà dyrt som i Nicaragua. Alla vàra utgifter som turister gàr till privata amerikanska investerare som inte ens betalar skatt för sina inkomster, nàgot som vid ett tillfälle gjorde att Lisa blängde ilskt pà en amerikansk hotellkvinna och sa att hon minsann gillar att betala skatt.


Allt ser ut som i Nicaragua, bara lite mer regn, lite grönare och mycket mindre skräp längs vägarna. Lite som Nya Zeeland fast med kossor i stället för fàr - och 15 grader varmare. Lite som Dalarna fast mer folk, fler kullar och färre kullor.

Det gulligaste med Costa Rica är att varje liten by verkar bestà av samma centralplats - en välvàrdad grön fotbollsplan (samtliga bättre än Nicaraguas bästa plan) i anslutning till en liten kyrka. Fotboll verkar verkligen vara religion här.



Nâgra ytterligare skillnader är att restaurangerna i Costa Rica erbjuder efterrätter och att hotellrummen ofta har sänglampor.