Bilsemester

"Det enda ni kan vara säkra på är en jäkla massa besvär. Grattis, förresten!", sade Fredrik ("Fiffi") efter vårt bilköp för ett par månader sedan.

Dagen efter fick vi höra av "Den svenska bilverkstaden" att fyrhjulsdriften, som är i stort sett det enda skälet till att man köper en fyrhjulsdriven bil, inte fungerade och att det skulle bli svårt att finna rätt reservdel. En vecka senare fick vi notan för alla repareringar - 750 dollar i stället för de uppskattade 400 dollarna, och det utan att de reparerade fyrhjulsdriften. Ett par veckor senare när vi körde till Jinotega så fick någon för sig att bryta sig in i Francis och sno cirkulationsbeviset och försäkringskortet vilket tvingade in oss i en 2-dagars byråkratisk härva för att få fortsätta köra. Väl på semester i förra veckan körde vi fast i lera eftersom inte fyrhjulsdriften fungerade, och vi kom inte loss förrän jag var helt täckt av brun gegga.

På väg hem igen i förrgår kände vi att det trots allt är väldigt skönt att ha bil. Vi slapp alla dyra taxiresor till stränderna under semestern, vi skrattade gott åt kryssandet mellan kratrarna i vägen och att det oftast är bättre att köra utanför än på vägen i Nicaragua. I ett gupp hörde vi plötsligt ett stumt ljud från vänster bakhjul. Vi bestämde oss för att vi skulle stanna till hos en mekaniker när vi kom fram till Rivas för att kolla upp stötdämparna. Då stannar en polis oss och vi blir bötfällda för att ha kört om en i princip stillastående lastbil där det var heldragen linje. Vägen var i övrigt helt öde och det var antagligen den mest säkra omkörning som har skådats i Nicaraguas trafikhistoria. Framme i Rivas konstaterar mekanikern att stötdämparna måste bytas ut och vi låter honom göra det för en inte alltför hög summa pengar. En timme efter Rivas är stötdämparproblemet tillbaka.

Nu är vi tillbaka i Estelí och kan konstatera att vår vän Fredrik visste vad han pratade om. Men Fredrik vet säkert också att allt är värt besväret. Imorgon kommer en första rapport från semestern.

/Jonas