Allt om min mango

Jonas och Lisas fantastiska äventyr i Estelí, Nicaragua. Just nu (mitten av februari): Arbetslöshet, stränder och packa väskor.

fredag, november 24, 2006

La Flor

Tänk dig att du släpar dig upp för en strand med hundra pingisbollsliknande saker i magen. Dina armar och ben är trötta och din kropp känns allt annat än gjord för att röra sig i sand. Du måste kämpa i tio minuter bara för att ta dig från vattenbrynet upp till den del av sanden som är torr. Väl uppe i den torra sanden måste du gräva en ordentlig grop. Ditt uppdrag är nämligen att pressa ut alla hundra pingisbollar ur rumpan och gömma dem djupt i sanden. Du är rädd och stressad eftersom pingisbollarna är det värdefullaste du har och gömmer du dem inte ordentligt kommer de bli stulna så fort du vänder ryggen till. I själva verket beror ditt släktes överlevnad på om du gör ditt jobb bra eller inte. Så du gräver din grop men du suckar eftersom du vet med dig att din ansträngning antagligen inte är till någon nytta alls.


Tänk dig att ett gäng konstiga varelser ännu större än du själv plötsligt kommer och ställer sig bakom dig medan du pressar ut bollarna en efter en ner i gropen. Varelserna skopar undan sand intill den grop du grävt för att kunna se ordentligt när pingisbollarna trillar ner i gropen. Till råga på allt lyser de med ficklampor i din bak och tar kort på hela processen. Själv kan du inte röra på din kropp förrän alla hundra små bollar är utpressade. Att försöka fly från dessa varelser skulle hur som helst vara meningslöst så långsamt som du rör dig i sanden. Så du fortsätter som om du vore ensam, fyller på med sand ovanför bollarna och borstar runt lite innan du beger dig ner till vattenbrynet igen. Även om du klarar dig på land så är det i vattnet du trivs bäst.


Tänk dig att alla dessa stora konstiga varelser fortsätter ta kort och följer efter dig medan du kravlar ner mot havet och att dina instinkter säger dig att dessa varelsers närvaro här på stranden är allt annat än normalt.

Om du kan tänka dig allt detta så vet du ungefär hur ett tiotal jättesköldpaddor kände sig när Lisa, jag, några danskar, ett par spanjorer och mängder med amerikaner besökte naturreservatet La Flor förra fredag kväll.

1 Comments:

At 8:13 fm, Anonymous Anonym said...

Dom slipper i allafall ha Jacques-Yves Cousteau ridandes på ryggen (han gör det i en gammal film, french stylee). Men något integritetskränkande kan jag hålla med om att det verkar.

 

Skicka en kommentar

<< Home