En vanlig lördagsförmiddag

7.35: Klockan ringer. Lite trött, men glad och spänd inför matchen mellan England-Paraguay. Första matchen i VM som jag ska få se i lugn och ro. Visst kan det vara spännande att följa matcher på kontoret via sportbladet.se men på något vis ger det något extra att ha en tv-bild till kommentarerna. Först ta mig en liten dusch och göra lite kaffe. 25 minuter räcker gott och väl. Perfekt start på dagen.

7.38: Hmm, inget vatten. Typiskt. Okej, får väl skippa duschen. Konstigt, har lyset gått på toaletten också. Ja, ja, skit samma, jag går till köket och gör mig en kopp kaffe.

7.40: Men vad nu då? Kaffekokaren går inte igång! Strömmen har gått! Inget kaffe till matchen!

7.41: Aaaaaaaaaaargghh! Inser att ingen ström betyder ingen tv. NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJJJ!

7.42: Sitter i gungstolen framför tv:n. Trycker på on/off-knappen på fjärrkontrollen. Inget händer. Såklart. Ett oförklarligt pipande hörs utifrån som det alltid gör när strömmen har gått.

7.43: Stirrar tomt in i tv-apparaten och trycker på on/off-knappen på fjärrkontrollen utan egentligt hopp om att nåt ska hända.

7.55: (Se 7.43 ovan)

8.02: Stirrar fortfarande tomt in i tv-apparaten och trycker på on/off-knappen på fjärrkontrollen utan egentligt hopp om att nåt ska hända och tänker: "Nu har matchen börjat..."

8.15: Får min första lilla kris i mitt förhållande till Nicaragua.

8.25: Känner mig lite ledsen men får tröst av Lisa som spelar vändtia med mig och på så vis får en timme att gå. Pipandet utifrån fortsätter

9.25: Inser plötsligt att Sverige-matchen är i fara! Panik! Får min första större kris i mitt förhållande till Nicaragua.

9.30-10.43: Ringer till Sara och diskuterar strategier. Våra röster är darriga och vi båda har nära till tårar. Sara går in till sin granne Lesther (min lagkamrat i Vida) och frågar om han vet vilka barer som har bensinmotorer till elen samt en tv-apparat. Lesther säger Don Pollo och jag springer genast över till Don Pollo som är helt igenbommat - enda gången man vill att de ska vara öppna. Kerstin ringer och säger att elbolaget meddelat att elen kommer tillbaka först klockan 16. Lisa ringer till Linda som får i uppdrag att kolla hotellet Vuela vuela. Kerstin ringer ett par bensinmackar. Sara kommer och hämtar upp mig och vi springer förbi baren Titanic, hotellet El Moderno och restaurangen El Cohifer - igenbommat, ingen motor, igenbommat. Kerstin kollar taxipriser till närliggande staden Condega. Jag ringer till elbolaget och frågar om det finns el i någon närliggande by eller stad. Får svaret att elen är borta i hela regionen men att felet kommer att åtgärdas under morgonen. Litet hopp. Sara och jag springer till kontoret och Sara ringer till konferensstället Coallitlán som säger att de har bensinmotor och att de kanske kan få igång den lagom till matchen men att vi måste köpa bensin och ta med. Kerstin säger att det går att hyra bilbatteri på någon mack och koppla tv:n till det. Kaos, men lösning verkar möjlig.

10.44: Surr hörs plötsligt från kontorets faxmaskin. Elen har kommit tillbaka! Skrik av glädje och lättnad.

11.00: Svenskarna kommer ut på planen. De ser laddade ut. "Tråkigt att inte Kim spelar", "Ljungberg har visst varit i kanonform", "Heja Zlatan!", "Är det någon som vill ha coca cola?", "Var är Kerstin?". Humöret är på topp i gruppen. Morgonens dåliga humör och psykiska ansträngningar är som bortblåsta.

12.55: Antiklimax.


Nicaraguas vm-tipsgäng: Linda, Lisa, Jonas K, Sara Sv