Posten i Estelí

Jag skulle sätta Estelís postkontor på prov och skicka ett par tofflor till Sverige. Svårighetsnivå på uppdraget uppskattades till någonstans mellan låg till medel, men i Estelí kan man bli förvånad.

Vid ett tredje försök lyckades jag i alla fall få iväg tofflorna:

Framme vid lucka tre av tre (Gäller att pricka rätt lucka annars får man inget gehör för sitt ärende):

- Vad är det i kuvertet? (Händer känner över hela kuvertet)
- Skor.
- Hurdå skor? (En hand letar sig ned i det öppna kuvertet o känner runt)
- Tja, typ tofflor.
- Sandaler? (Tveksamt uttryck i ansiktet, handen kvar i kuvertet)
- Ja, det kan man säga. Sandaler.
- Av läder eller tyg?
- Jaaa… Det är läder som är broderat med små pärlor.
- Jaha. (Väger kuvertet).

(Här bör anmärkas att ingen av den här informationen tar sig från kassörskan till någon form av anteckning, verkar mest vara hennes nyfikenhet som driver undersökningen.)

Faktura skrivs som ska betalas i lucka två.

Jag börjar försiktigt slicka igen kuvertet, fast jag känner liksom på mig att jag gör något fel …

- NEEEJ! Med KLISTER!!!! ”DALE PEGA, DALE PEGA”!!!
- Okej, okej …

Slutar slicka o börjar klistra igen kuvertet med klistertuben som hon ger mig.

Det kostar 108 cordobas(50 SEK) att skicka tofflorna. Posten i Estelí kan bara uppbringa 1-cordobasfrimärken.

Jag börjar dutta de 108 frimärken på den fuktiga postsvampen o funderar på hur de överhuvudtaget ska få plats på kuvertet.

- NEEEJ!! ”DALE PEGA, DALE PEGA”!!! KLISTER!! (Hög gäll ton, nästan på gränsen till aggressiv)
- Okej, okej …

Tyst som en mus klistrar jag frimärke efter frimärke på kuvertet, de får precis plats om man använder alla tomma ytor på fram- och baksida. Och funderar: varför har de torkeklister på frimärken och postsvamp om man ändå inte får använda dem?