Allt om min mango

Jonas och Lisas fantastiska äventyr i Estelí, Nicaragua. Just nu (mitten av februari): Arbetslöshet, stränder och packa väskor.

tisdag, december 05, 2006

Koka kaffe

Vår kaffebryggare gick sönder. En dag ville den inte längre. När vi satte på den så lyste visserligen den lilla lampan i på- och avknappen, men vattnet började inte puttra och plattan blev inte varm.

Luis, elektrikern, kunde fixa det. "Inga problem, jag kan komma med den i eftermiddag om ni är hemma". Sagt och gjort, ett par timmar senare kom Luis med bryggaren, och vi kunde göra kaffe igen.

Dagen efter skulle jag koka kaffe åt mig, Lisa och våra gäster Fredrik och Annika. Fredrik, Annika och Lisa sov fortfarande och jag tänkte att de skulle uppskatta nybryggt kaffe när de steg upp. "Ja jäklar, den är verkligen lagad. Vad fort plattan värms upp och väldigt vad det puttrar om vattnet", tänkte jag nöjt.

Då ringer telefonen och jag springer till vardagsrummet för att svara. Det är Ylva. Jag pratar en minut med henne innan hon vill att jag ropar på Lisa. Samtidigt som jag ropar på Lisa hör jag ett poppande ljud från köket. Det låter som att någon poppar popcorn för fullt. Jag hör det fräsa och gnistra, poppa och smälla. Jag springer in i köket och ser att kaffebryggaren blixtrar och ryker. En kraftig stank av bränd plast fyller upp hela köket. Jag rycker ur kontakten och stirrar chockad på när kaffebryggaren fortsätter att smälla och smälta. Det är första gången jag ser en kaffebryggare brinna.


Senare på eftermiddagen får jag tag på Luis och visar maskinen för honom. "Det var en sak jag glömde säga till er om kaffebryggaren", säger han. "I vanliga fall finns det en lösning i maskinen som gör att den stängs av när den kommer upp i för hög temperatur. Plattan går av och på och därför kan den stå på hela dagen utan fara. Jag gjorde en annan lösning och det jag glömde säga till er är att ni bör stänga av bryggaren direkt kaffet är klart." "Det menar du inte?!", svarar jag. "Jo, för att låta bryggaren stå på längre kan vara farligt."

Undrar ni hur vi känner Luis? Jo, det var han som ordnade med våra lampor och vår eluppvärmda dusch.

/Jonas

4 Comments:

At 4:45 fm, Anonymous Anonym said...

"Det är första gången jag ser en kaffebryggare brinna."

Ett redan klassiskt citat.

För övrigt älskar jag den smygkoloniala tonen i dina betraktelser.

 
At 6:34 fm, Blogger Jonas & Lisa said...

Tja, vad ska man göra? Enda sättet att få er intresserade av texterna... Vem är du förresten?

 
At 1:58 fm, Anonymous Anonym said...

Hm...en av de allra första gångerna jag träffade Lisa var på en fest på Dalagatan. Vi hamnade i samma soffa och gaggade om saker man samlar på. Lisa sa "Nej, jag samlar inte på någonting, jo - kvitton! Jag hatar när man köpt något och så blir det något fel! Då letar jag reda på kvittot i min kvittoburk och går tillbaka til affären och drämmer näven i disken och ryter till". Jag trodde på hennes ord, hon verkade otroligt trevlig, men ack så bestämd i sin roll som konsument. Ack så jag bedrog mig...nu sitter ni där med kackig bryggare och grämer er över det bortslarvade kvittot.

 
At 2:44 fm, Anonymous Anonym said...

We seek him here, we seek him there, Those Frenchies seek him everywhere.
Is he in heaven? —Is he in hell? That demmed, elusive Pimpernel.

 

Skicka en kommentar

<< Home