Existentiell kris

Allt sedan "Allt om min mango" kom ut med sanningen om fruktträdet pà Lisas och Jonas bakgàrd har bloggen varit i ett tillstànd av existentiell kris. Lisa och Jonas hade talat otaliga timmar om det mangoträd de skulle ha pà sin bakgàrd och nu satt de där i sina hopfällbara trästolar och kollade ut över ett... ja, ett guanábanaträd. "Allt om min guanábana"? Hm, tveksamt. "Lite om min mango och mest om allt annat"? Nej, knappast!

Efter nàgra veckors djup kris för bloggen föll mangosäsongen över Estelí med dunder och brak. Staden är överhopad av mangos: smà omogna gröna att äta med salt, stora omogna gröna att äta med salt, smà övermogna gulröda som smakar ammoniak, smà mogna grönröda som är rätt sà goda, smà övermogna grönröda som är billiga men inte sà goda, stora rödgröna som har god smak men inte är helt mogna än, enorma gröna mangos som smäller högt i Saras och Mickes plàttak, Parmalats mangojuice som är tjock och gul och som kanske är som godast uppblandad med sodavattnet Ensa, och framför allt superstora, rödgula mangos inköpta nere pà Panamericanan och som innehàller halvkilot underbart gult mangokött som är sà sjukt gott att det fàr dina ögon att tàras.

"Allt om min mango" är tillbaka! Välkomna àter!