El och vatten

Det stora ämnet i nicaraguansk media den senaste tiden har varit elen. Eldistributören, det spanska Unión Fenosa, är hatad av alla. De har höjt priserna men klarar inte av att förse folket med el. 8 timmar om dagen utan ljus och ström är vanligt.

Som om inte det var nog jobbigt att inte ha ström till kylskåpet och ljus på kvällen, så medför elavbrotten att ingen får något vatten heller. Många gånger har vi förbannat oss själva för att inte ha tagit hand om disken medan det fanns vatten.

Häromdagen, vid lunch ungefär, försvann vattnet utan att elen hade gått. Det händer också titt som tätt och var inget vi brydde oss så mycket om. Konstigt nog hade det inte kommit tillbaka på kvällen. Det brukar det göra.

Morgonen efter var det fortfarande borta. Det längsta avbrottet hittills. På lunch gick jag hem från jobbet för att kolla om vattnet kommit eller inte. Det hade det inte. Men när jag frågade grannen sa hon att vattnet rann som det skulle ur deras kranar. Konstigt, varför bara hos oss?

I en av kökslådorna fann jag våra tre senaste kvitton på att vi betalat för vattnet och gick till vattenbolaget Enacal: "Ursäkta, men vi har inget vatten hemma, och kolla, vi har betalat de senaste månaderna. Hur kan det komma sig?"

Enacal-mannen börjar ögna genom sin stora pärm och säger vänligt: "Åh, vi har stängt av ert vatten."

"Men varför det? Vi har ju betalat räkningarna."

"Jaha, ja, där ser man, ja då får vi sätta på vattnet igen!"

"Men varför stängde ni av det från första början?"

"Tja, Posten där ni betalade kanske inte har informerat oss om det. Vad vet jag?"

"Men brukar ni inte komma med en påminnelse eller åtminstone varna innan ni stänger av vattnet?"

Enacalmannen svarar lite osäkert: "Jo, hrmm... eller... ibland"

"Jaha, tack då."

"Hejdå!"