Flygterror

Nyheterna om terrorplanerna har skakat om oss lite här i Nicaragua. Med tanke på att vi här nästan alltid flyger mellan Miami och London för att ta oss till och från Sverige känns det mycket obehagligt att höra om terroristernas planer.

Dessutom var jag nyss med om en flygupplevelse som närmast liknar terror. Terroristerna i det här fallet kallar sig Air Madrid och är en spansk variant (med allt vad det innebär) av Ryan Air.

Förra veckan kom jag hem från en tvåveckors semester i Spanien. Jag hade valt att åka med Air Madrid för att spara någon tusenlapp. De har hyfsat billiga flyg mellan San José, Costa Rica, och Madrid, Spanien, och jag tänkte att det kan vara värt att ta bussen ner till San José och flyga därifrån.

Det första problemet med den planen var att det innebar att jag var tvungen att passera tullen mellan Nicaragua och Costa Rica två gånger. Det kostar att åka in och ut ur dessa länder och det gick väl sammanlagt en 50 dollar bara på det.

Det andra problemet med planen var att jag inte kände till att Air Madrid är ONDA. Flyget till Madrid var 5 timmar försenat vilket innebar att jag missade mitt anslutningsplan till Barcelona med Iberia (som jag trott var ondast i Spanien tills nu). Air Madrid hjälpte inte till att meddela detta till Iberia och påstod till och med att de inte hade något ansvar för förseningen. Jag fick köpa en ny biljett till Barcelona och förlorade 1200 kronor. Min incheckade väska fick jag tillbaka i Barcelona med en två decimeters reva längs ena sidan.

På väg hem två veckor senare skulle planet lämna Madrid 12.00. Klockan tio stod jag på Madrids flygplats och försökte hitta information om mitt plan på skärmarna. Ingenting. I flygplatsinformationen berättade de vänligt att planet var minst 6 timmar försenat och att jag skulle gå till Air Madrids monter för mer info.

Tjejen i Air Madrid-luckan sa att planet tidigast lyfter klockan 19.00 men att jag kunde checka in i disk nummer 235 redan nu och få en gratis lunch i väntan.

Från disk nummer 235 ser jag en mellan 90 och 100 meter lång kö och undrar om jag verkligen måste ställa mig i den. Jag frågar en i Air Madrids personal som säger att jag absolut måste börja köa eftersom de kommer stänga incheckningen snart. Men, försöker jag, kön är ju jättelång, det kommer ta flera timmar. Nej, säger kvinnan, du måste börja köa nu.

Klockan 16.00 kommer jag fram till disk nummer 235. Jag checkar in min lätt trasiga väska och får mitt boardingkort. Nästan. Plötsligt rycker kvinnan i disken tillbaka boardingkortet och frågar om jag har en utresebiljett från Costa Rica. Nej, säger jag, jag ska köpa en bussbiljett när jag landar i San José. Tyvärr, då får du inte åka, säger hon. Costaricanska regeringens regler.

Jag hänvisas till Corte Inglés resebyrå längre bort på flygplatsen, där jag kan köpa en avbokningsbar flygbiljett ut ur Costa Rica. Jag köper en sådan och får efter köpet reda på att Corte Inglés behåller en administrationsavgift på 60 euros efter avbokning.

Klockan 19 går jag till min gate för att gå på planet. En röst ur högtalarna säger att planet till Costa Rica är försenat ytterligare på grund av tekniska problem. En uppretad folkmassa börjar kasta saker på Air Madrids personal som hotar med att ringa polisen. Folkmassan säger: gör det ni, det är dags att ni buras in, era skurkar! Guardia Civil anländer till gaten.

Klockan 23 lyfter planet. I tullen i San José frågar de inget om en eventuell utresebiljett. Slutnotan säger att resan blev ungefär 35 timmar längre och tusen kronor dyrare än om jag hade tagit det lite dyrare alternativet.