Nytt år, nya vanor

Två nya vanor verkar jag ha lagt mig till med efter semestern. Den ena behåller jag gärna, medan den andra är mindre trevlig.

Den otrevliga nya vanan är att jag börjat förolämpa cheferna för våra samarbetsorganisationer. Den första veckan efter semestern försökte jag anlägga en skämtsam ton med ledaren för en ungdomsorganisation. Han var på kontoret för att få tillbaka utlägg för en lunch. Jag tyckte summan han angav var väldigt hög, så jag frågade om han hade ätit på en trestjärnig restaurang, varpå han blev skitsur, vände på klacken och stormade ut från kontoret. Veckan efter så gick jag genom en rapport från en annan organisation och såg en grej som jag inte förstod. Jag slängde iväg ett mejl och fick dagen efter ett svar från chefen för organisationen där hon förklarade sig mycket förolämpad över att jag i mejlet insinuerade att de fuskade med projektpengarna. Jag antar att jag får vara lite försiktigare i mina ordval i fortsättningen.

Carlos, 6 år

Mycket trevligare är att vi två helger i rad varit på födelsedagskalas, och såvitt jag förstått blir det ännu ett om ett par veckor. På barnkalasen i Nicaragua är höjdpunkten La Piñata, som innebär att barnen turas om att vara den som ska försöka slå sönder en stor figur fylld med godis. Det är otroligt roligt, men inget som svenska föräldrar skulle uppskatta. Barnet har nämligen förbundna ögon och slår hårt och vilt medan övriga barn skriker "UPP!", "NEEER!", "HÖÖÖGREE!" och så vidare för att berätta var Piñatan befinner sig. Så fort en godis ramlar ur figuren springer alla barn fram för att slåss om den. Samtidigt fortsätter barnet med förbundna ögon ovetandes veva med påken och alltid är det nån liten stackare som får sig en smäll.

/Jonas

Carlitos i våldsam fajt med Batman!