Allt om min mango

Jonas och Lisas fantastiska äventyr i Estelí, Nicaragua. Just nu (mitten av februari): Arbetslöshet, stränder och packa väskor.

tisdag, september 26, 2006

Barnarbete

Med tanke på att vi arbetar för att barn inte ska utnyttjas eller behöva jobba och dra in pengar till familjen, skulle vissa tycka att det var konstigt att nioårige Angel på söndagseftermiddagen satt på knä och rensade ogräs i vår trädgård och att han för det belönades med knappt fem kronor.

Under ett par dagar hade Angel, som har tio syskon och aldrig har gått i skolan, kommit till vårt hus, alltid leende och med en outtröttlig optimism tjatat och tjatat:

– Får jag putsa era skor? Kan jag få några pesos? Får jag lite bröd? Vill ni köpa filmer? Nähä, inte det, men jag kan städa upp i er trädgård!

Varje dag kommer det barn som Angel (med det engelska uttalet) och ber om saker. Ibland ger vi lite bröd eller en frukt. Ibland köper vi någon liten pryl som vi inte behöver, bara för att det skär i hjärtat att höra barn insistera på att få utföra ett litet jobb eftersom de är hungriga och behöver en slant till bröd.

På söndagseftermiddagen kom Angel åter till vårt hus och bad om att få utföra något jobb. Jag har aldrig varit med om ett så ihärdigt tjatande barn och till slut gav Lisa och jag efter. Vi släppte in Angel i trädgården och strålande av lycka satte han igång att rensa ogräs.

– Jag jobbar här nu, visst jobbar jag här nu?

– Hrrm, nja, du får jobba här en liten stund idag, sen får vi se, svarar Lisa osäkert.

– Jag kan komma tillbaka! Förresten såg jag er borta vid fotbollsstadion förut. Jag putsade skorna på en herre och jag sa till honom att där går mina vänner, berättar Angel stolt.

– Brukar du spela fotboll själv ibland?

– Nej, jag har ingen boll och där jag bor är det bara några taskiga killar som har boll. Jag får inte vara med dem. De är väldigt ouppfostrade.

Vi går in en stund i huset för att göra ordning en liten påse med frukt och en påse med ris som vi inte använder eftersom vi tycker att det klibbar för mycket. Vi hämtar även en liten kexchoklad och tänker att Angel glatt ska glufsa i sig den.

– Åh, tack. Den kan jag ta hem till min syster, säger han och lägger den försiktigt i fickan.

Vi skickar hem Angel efter ungefär tjugo minuters arbetande och ger honom maten och en liten slant. Efter sig lämnar han en trädgård någorlunda rensad från ogräs men framför allt med våra två ståtliga aubergineplantor prydligt avhuggna. Vårt straff för att uppmuntra till barnarbete.

2 Comments:

At 8:34 fm, Anonymous Anonym said...

med tanke pa att Angel bott nastan 9 ar langre an er i Nicaragua, skulle jag gissa att han vet battre vad som ar ogras i er tradgard an vad ni gor. Bara acceptera, Auberginplantor ar helt klart ogras.

 
At 8:23 fm, Anonymous Anonym said...

Ge Angel en fotboll för bövelen!

 

Skicka en kommentar

<< Home