Baksmälla

Mina fotbollskompisar är jetset-gänget i Estelí och drömmer om att vara "pimps". Pablo viftar med sina pengar och säger åt mig att välja en tjej, vilken som helst, så fixar han henne åt mig. Han knäpper med sina fingrar i luften som en gangsterboss, beställer runda på runda, och beordrar tjejerna som passerar att hälsa på Jonás, samtidigt som han beklagar sig att tjejerna bara vill ha honom för hans pengars skull. Lillebrorsan Lionel köper sig lite sällskap vid ett annat bord, men har druckit för många öl och somnar snart. Oscar surar, för han har inte lika mycket pengar, och tycker att det är dålig stil att slösa som Lionel gör om man inte har vett att göra något av det. Sen när jag säger att jag inte vill ha efterfest hemma surar han ännu mer och säger "asså, Jonás, du gör mig verkligen besviken...".

Till efterfesten kommer fem stycken, varav en, Rudy, inte tillhör samma gäng utan är en vänsterradikal hårdrockare. Pablo åker för att hämta mat och sprit på sin pappas hotell och anländer med en tvåliters flaska rom. "Jag har fem till hemma", säger han stolt.

Vid femtiden är Rudy och Pablo mycket nära att börja slåss. Lesther somnar i hängmattan och jag försöker påpeka för Oscar, Pablo och Pablos kompis - som "utan problem fixar hur många morteros (ett järnrör som används som vapen eller för att skjuta kraftiga smällare) som helst hur snabbt som helst - att jag är lika trött som Lesther.

Klockan halv elva på söndagsmorgonen kommer jag slutligen i säng och när jag vaknar på eftermiddagen har jag en obehaglig känsla av att något har gått sönder i min relation till fotbollsgrabbarna.

På söndag är det match igen.