Min första bil

Jag ska inte säga att beslutet har växt fram långsamt. Det vore lögn. Aningen långsammare än vårt lägenhetsköp i Sverige (som gick från funderingar till underskrift på en dryg vecka), men vårt beslut att köpa bil började med lösa funderingar förra helgen och nu har vi bestämt oss och till och med lagt ett bud på en gammal rostig jeepaktig sak.

Franklin, vår enarmade bilhandlarvän som höll på att sabba vår påsksemester (se inlägg i april) med sin uthyrda skrothög, kommer bli besviken. Han har under senaste veckan ringt ett par gånger om dagen och kommit förbi med olika varianter av fyrhjulsdrivna halvjeepar. Bland annat fastnade vi i ett berg av ruttna gamla bananer i torsdags när Franklin skulle visa att fyrhjulsdriften på bilen funkade. Det gjorde den inte. Däremot blev hela bilen och en del av mina kläder nedsprutade av stinkande bananmos.

Franklin är precis som stereotypen av en begagnade bilar-försäljare: "Det är bättre med bensinmotor, det ger mer kraft på vägarna", "Diesel är klart bättre, det blir mycket billigare i längden", "Köp den här, bättre kommer ni inte få tag på, det är omöjligt att finna så här fina Isuzu Trooper för det här priset", "Jonás, jag har hittat en billigare och ännu finare Isuzu Trooper som du bara måste ha" och så vidare. Till en början var han hyfsat säker på att göra sig en rejäl hacka när han insåg att jag trodde att Isuzu Trooper var en slags Toyota och sen när jag skulle provköra inte förstod hur man fick ur handbromsen. Sen kom Lisa in i bilden och henne jävlas man inte med i affärer. Franklin har börjat fatta att vi inte betalar 4000 dollar för något skräp.

2000 dollar kan vi dock tänka oss att betala för skräp. Och det är vad vi har erbjudit unge telefonkorts- försäljaren Marlon för hans Isuzu Trooper -85. Marlon vill ha 2400 dollar men efter en genomgång av bilen på El Taller Sueco (många gånger har jag trott att folk drivit med mig när de sagt att jag har samma namn som den svenske bilmekanikern som äger "Den svenska verkstaden" men nu har jag fått bekräftat att det finns en Jonas Mårtensson med en bilverkstad mitt i Estelí) så har vi bestämt oss för att 2000 dollar är vad den kan vara värd. Det enda som behövs fixas är nya däck, nya bromsar, nya bromsskivor, nya någonting-annat-som-rör-bromsar, nån slags stång som rör fyrhjulsdriften och bensin-, värme- och oljemätarna. Att däcken behövde bytas, det förstod jag också efter att ha gått runt bilen och sparkat på dem lite under min personliga kvalitetskontroll.

Vad tycker ni?

Om några timmar ska Marlon ringa och berätta om han accepterar vårt bud. Gör han det blir det sten, sax och påse om vem av mig och Lisa som måste ringa Franklin och ge honom nyheterna.