Lunchmacka

Första internationella restaurangkedjan har kommit till Estelí! (Om man inte räknar äckliga kycklingstället Tip-Top, men dom kan man inte räkna, visst kan man inte?) Förra veckan slog Subway upp dörrarna till sin fina nya lokal. Av någon anledning envisas alltid Subway med att lägga sina restauranger väldigt långt ifrån där folk vistas, så det blev en lång promenad - över tio minuter - som Sara, Lisa och jag tvingades till för att pröva den spännande nyheten.

Klart det var spännande! Nya lunchställen är vi inte bortskämda med i Estelí och antalet gånger per vecka som man orkar äta ris, bönor och guacamole på Las Doñas eller vegetariska biffar på Casa de Cultura är, hur otroligt det än låter, begränsat.

Nu blev upplevelsen kanske inte så fantastisk som vi hoppats. Mackan var i och för sig fräsch och hyfsat god, men alldeles för liten. Och eftersom det dök upp en hel skolklass efter oss fanns det inte någon möjlighet att hinna få en ny macka innan lunchtimmens slut. Helt otroligt vilken tid det tog att göra varje macka. "Vill du ha ost?", "Ja, allting på, tack!", "Ska det vara majonnäs och senap?", "Ja, allt, tack", "Gurka?"... Det började klia i mina Sandys-fingrar och jag ville helst av allt gå bakom disken och lära dem hur man gör en god macka snabbt (för er som inte känner till det, så är jag kanske världens bästa smörgåsnisse efter ett knappt år på Sandys, Stureplan, under 1997). Som tur var hade vi ingen framför oss i kön och fick våra smörgåsar efter knappt tio minuter. Hela personalen var stressad och upptagen, trots de få gästerna. Men kanske fick vi i alla fall svar på varför Subway alltid lägger sina lokaler så långt ifrån folk som möjligt?

/Jonas